Första sparkarna!
Dagen innan ultraljudet (Alltså den 22/12) så kände jag första sparkarna.
Jag halvsatt i sängen och såg på tv då jag kände det pirret jag skrivit om förut. Då lyfte jag av täcket för att se magen och då såg jag hur det sparkade till. Jag la dit handen och fick känna ännu en spark.. Sen bröt jag ihop totalt och kände mig så genomlycklig.
Ringde upp J för att berätta men när han väl svarade kunde jag inte riktigt få fram ord.. Hehe. Han blev såklart rädd då jag ringer och storgråter men tillslut kunde jag säga att 'jag känner bebisen'. Då frågade han om det var bra, antagligen eftersom jag stortjöt... Såklart var det bra och han kunde nog glädjas lite med mig även om han blev mest rädd av samtalet.
 
Det var så fantastiskt och jag lär ju känna kroppen och bebisen bättre och bättre och känner igen sparkarna när de kommer nu.
Njuter nåt så fruktansvärt av hennes små sparkar ♥