Årets julgran
Jag har alltid haft en riktig gran. Hemma hos päronen och hemma hos mig själv sen det blev så. Jag tycker det är värt den städningen som barren medför när man får lukta på granris och vårda den med vatten och socker. Morfar har alltid varit den i släkten som hugger granar till alla, men förra året var jag den enda kvar som ville ha en riktig. Därför föreslog morfar att vi skulle ge oss ut på plastgransjakt i Umeå och hitta den finaste som jag skulle få av honom. Självklart tog det emot men att be honom, som fyller 89 i vår, att pallra sig ut i skogen ändå tar ju emot ännu mer.. 
Vi hittade en fin gran på plantagen som är stor och tät. Jättefin faktiskt, även om den inte doftar som jag hade önskat. Jag kommer bära med mig denna gran mååånga år och alltid tänka på morfar, även om det senare kanske kan bli en riktig emellanåt.