Träning:
Till en början så tränade jag mer än jag gjort före graviditeten. Mycket tack vare att J hade slut på sin innebandysäsong och att jag kunde åka och träna tillsammans med honom. Jag slutade träna magens främre muskulatur snabbt. Försökte under hela graviditeten att fokusera mest på ryggen. Men såklart också resten av kroppen även om ryggen var fokus.
Till en början så tränade jag mer än jag gjort före graviditeten. Mycket tack vare att J hade slut på sin innebandysäsong och att jag kunde åka och träna tillsammans med honom. Jag slutade träna magens främre muskulatur snabbt. Försökte under hela graviditeten att fokusera mest på ryggen. Men såklart också resten av kroppen även om ryggen var fokus.
Fram till vecka 38 var vi på gymmet. Sedan blev det bara promenader och vardagsmotion.
Cykla har gått bra hela graviditeten (förutom när det var snö, då cyklar jag aldrig).
Sömn:
Jag är till att börja med en magsovare. Det fick jag sluta med ganska direkt då det kändes obehagligt att ligga med all tyngd på den lille (ja,jag hör hur det låter i vecka 8 typ). Men sov gott. Någonstans där i mitten och framförallt efter typ v25 eller något så har det blivit allt kortare nätter, men inte på något sätt så att det påverkade dagtid eller så. Typ v32 började det bli tungt för ljumskarna och den regionen att lyfta upp min kroppstyngd när jag skulle vända mig från sida till sida. Eftersom att sova på sidan var det enda som gick då det blir så tungt att andas i ryggläge.
Kroppen:
Bristningar. Jag var helt skonad från detta fram till v36 typ. Alltså helt! Förutom det fula som pågick runt ärret från navelpiercingen, men det är ju helt och hållet mitt eget fel. Men sen typ i samband med att magen sjönk och lillan tog mer plats under naveln så kom dom. Rätt mycket tycker jag. Någon vecka senare även lite ovanför naveln och runt piercingärret. Det kändes som att det kom typ en ny bristning varje gång jag nös. Tyckte det var hemskt och inte alls som jag föreställt mig. Bristningar är ju verkligen sånt man får räkna med under en graviditet men när det gått så pass länge utan en enda så trodde jag att jag skulle slippa sen kom allt på typ en vecka. Jag kommer säkert vänja mig men självklart hade det varit roligare utan. Men min dotter har trots allt växt och bott där inne, det kommer att vara värt det!
Vikten:
Jag gick inte upp ett kilo på 20 veckor nästan. Sen efter RUL och framöver så kom det, men i alldelens lagom takt och mängd. Jag startade på 58kg och sista gången jag vägde mig hos BM (ca 7 dagar före FL) vägde jag 72kg. Alltså +14kg. Jag hade ett "mål" på 10kg men vad visste jag då? haha. Tror det är ett orimligt mål såhär i efterhand. Jag har tränat och promenerat precis som vanligt, om inte mer, hela tiden och inte unnat mig mer än vanligt heller så att jag tror inte jag hade kunnat påverka vikten att vara mindre, faktiskt.
Jag gick inte upp ett kilo på 20 veckor nästan. Sen efter RUL och framöver så kom det, men i alldelens lagom takt och mängd. Jag startade på 58kg och sista gången jag vägde mig hos BM (ca 7 dagar före FL) vägde jag 72kg. Alltså +14kg. Jag hade ett "mål" på 10kg men vad visste jag då? haha. Tror det är ett orimligt mål såhär i efterhand. Jag har tränat och promenerat precis som vanligt, om inte mer, hela tiden och inte unnat mig mer än vanligt heller så att jag tror inte jag hade kunnat påverka vikten att vara mindre, faktiskt.
Smärtor:
Jag har ju varit otroligt befriad från smärta och obehag överlag! Det var i början som jag fick ont i höftböjarna om jag gick för långt, men det gick över hela och hållet. Sedan är det den punkten på vänster sida av ryggen, mellan skulderbladet och ryggraden, som kommit och gått och under hela sista tiden bestått mer eller mindre. Någonstans i mitten av graviditeten så gjorde den ont varje morgon när jag vaknade för att sedan gå över när jag klev upp, men detta slutade ju även det att besvära efter ett par veckor. Från ungefär vecka 33 så har smärtan på denna punkten varit mer tilltagande och kommit och gått under dagen. Utan tecken på att det ska komma (alltså spelar ingen roll om jag sitter, går eller står) och det har sedan gått över utan att jag kunnat hitta ett samband. Detta avtog runt v36 tror jag och kändes inte av på slutet.
De sista veckorna var det smärtsamt att vända sig i sängen som sagt, det gjorde ont i ljumskarna och regionen runtomkring. Fick även ont (eller mer blev supertrött) i svanken när jag gick mina 2km.
Jag har ju varit otroligt befriad från smärta och obehag överlag! Det var i början som jag fick ont i höftböjarna om jag gick för långt, men det gick över hela och hållet. Sedan är det den punkten på vänster sida av ryggen, mellan skulderbladet och ryggraden, som kommit och gått och under hela sista tiden bestått mer eller mindre. Någonstans i mitten av graviditeten så gjorde den ont varje morgon när jag vaknade för att sedan gå över när jag klev upp, men detta slutade ju även det att besvära efter ett par veckor. Från ungefär vecka 33 så har smärtan på denna punkten varit mer tilltagande och kommit och gått under dagen. Utan tecken på att det ska komma (alltså spelar ingen roll om jag sitter, går eller står) och det har sedan gått över utan att jag kunnat hitta ett samband. Detta avtog runt v36 tror jag och kändes inte av på slutet.
De sista veckorna var det smärtsamt att vända sig i sängen som sagt, det gjorde ont i ljumskarna och regionen runtomkring. Fick även ont (eller mer blev supertrött) i svanken när jag gick mina 2km.
För att sammanfatta allt så har min graviditet varit helt fantastisk! Nästan inga av de obehag man läst, och var förberedd på, behövde jag utstå. Pigg, frisk och väldigt fin kände jag mig!
Att plugga på universitetet under tiden har varit superbra, då jag kunnat lägga upp mina dagar som jag velat både tidsmässigt och vilomässigt.
Att träna har hållit mig stark, det är jag övertygad om. Fast det känts tungt ibland så har min J peppat mig och det har gett mig så mycket både fysiskt och psykiskt. För att träna när man är så långt gången är faktiskt bra gjort, det är jag medveten om och stolt över.
Att sedan få genomgå en bra förlossning som belöning till allt.
Jag är så lycklig och nöjd över denna tid som passerat och framför allt peppad på den tid som vi har framför oss som familj ♥