Inatt kom den - vår första skriknatt sen bebis kom. Igår var hon världen bästa hela dagen och kvällen tills vi bytte sista blöjan vid halv 10, sen skulle hon få sista amningen (som hon alltid somnar till) och blev då helt tokig! Alltså tokskrek och ville inte ha bröstet, nappen eller ens gå runt i famnen. Vi blev typ chockade och är inte alls van detta.. Tillslut hämtade vi den utpumpade mjölken från kylen oc den tog hon från flaskan, kall, och sedan även bröstet. Efter det pustade vi ut lite och la oss, men det tog bara ett par minuter innan hon vaknade igen och tokskrek. Jesper körde första tröstpasset och stängde in mig i sovrummet och jag lyckades faktiskt somna några minuter. Sen började det om men J fortsatte kämpa och tillslut kom han in med henne i sovrummet och vi la henne i sin säng och släckte lampan. Men sen låg lixom båda och väntade.. Det tog väl 5 minuter. Jag klädde mig i myskläder, stängde in J i sovrummet och tog över stafettpinnen. Hon somnade rätt snabbt på mig i soffan och faktiskt har vi sovit rätt bra är inatt. Alltså bra, sådär att hon vaknar till hela tiden och gnäller men hon var inte lika i panik som tidigare på natten då hon skrek rätt ut så fort hon vaknade.

 

Alltså man sätts verkligen på prov som föräldrar när det kommer stunder som dessa. Vi är inte vana att hon skriker otröstligt, bröstet brukar alltid hjälpa. Vi har inten rutin för hur vi ska vara, men vi löste det. Med lite gnäll sinsemellan så märks det tydligt såhär i efterhand hur bra vi löste det och löste av varandra. Det är så lätt att man höjer rösten mot varandra när hon skriker och man blir hjälplös. Men det är tryggt att veta att så fort allt lugnar ner sig igen så kramas vi, ber om förlåtelse och pratar igenom det som hänt.

 

Vi är ett bra team som växer sig starkare varje dag.

Jag älskar dig Jesper ♥