I torsdags (26/10) bestämde jag mig för att det var dags för Junie att sova i eget rum. Jag har inte känt mig redo förut men helt plötsligt kändes det bra. Hon har ju alltid sova bra, och hela nätter, men senaste tiden har hon börjat röra sig i sömnen så mycket så jag sover dåligt istället. 

Samtidigt som detta så försöker jag ändra mitt sätt att söva henne. Jag har alltid gungat henne i min famn, men nu ger jag sista ersättningen när hon ligger i sängen och sedan sitter jag där en stund, med handen på kinden, medan hon somnar in.

 

Det har gått så sjukt bra!

Hon har, alla kvällar utom en, somnat på "det nya sättet" och sedan sovit hel nätter. Eller en gång per natt ungefär, skriker hon till för hon tappat tutten, men det är då bara att gå dit och stoppa in den så somnar hon om själv. Den gången hon inte kom till ro själv så gungade jag henne i typ 1 minut innan jag kunde lägga ner henne sovandes.

 

I samband med detta så har vi (läs: jag) också fixat iordning hennes rum. Det var ju förut varit typ en walk-in/förråd. Nu är det rensat och en ny matta på plats. Supermysigt. Rummet har ju inget fönster, då det är soutteräng och därmed under marken, vilket faktiskt är perfekt då det alltid är mörkt och svalt.