Hela hösten var menscykeln rubbad och oregelbunden. Vid ett tillfälle var mensen över 40 dagar sen, men trots det var jag inte gravid och jag sökte mig till kvinnokliniken för en koll men allt såg bra ut. Jesper är den av oss två som varit mest redo för barn nummer två och jag har känt att jag gärna väntat tills Junie blivit lite större, jag kanske fått ett SYVjobb (ja, för det har också hänt sen sist - jag har tagit examen som studie- och yrkesvägledare, men jobb är det ont om här uppe. Jobbar sedan september på netonnet med ett supergäng och trivs toppen) och allmänt bättre tider helt enkelt. Sedan hann vi bli lite, lite tankspridda en sekund när mensen var så oregelbunden och tanken slog oss att vi kanske bara skulle ha ett barn. Det hade också varit helt okej, men det som komma skall känns faktiskt helt fantastiskt.

 

Mensen var sen. Jag hade gjort så många grav.test under hösten och veckan innan denna dag som var negativa. Ni som gjort många vet att det lixom blir på rutin - kissa på stickan, lägga den på vänt, tvätta händerna, kolla på den, negativ igen, slänga stickan. Men denna morgon var annorlunda och testet visade två streck. Jag blev helt svettig, höll händerna för ansiktet och försökte ta in vad jag sett. Överrumplad. Jag skulle ju bara göra min kissa-på-stickan-rutin, ni vet? Sen bröts cirkeln och testet visade sig vara ett sådant som jag aldrig vill slänga. Känslofylld. Pirrig. Sa jag svettig? Överlycklig.

Junie var den enda som var hemma, så när jag samlat mig gick jag ut till henne i vardagsrummet och berättade att mamma hade en bebis i magen.

Jeppe var ute och tränade och vi skulle bara ses i dörröppningen innan jag skulle till jobbet så jag ville spara det. Han och Junie åkte till Leos medan jag jobbade och jag mötte upp dom där efteråt. När vi sedan skulle åka därifrån gav Junie mig en kram och vände sig sedan om och sa till Jeppe 

 

"Mamma har en bebis i magen"

 

Varpå Jeppe inte riktigt förstod att det var på allvar så han tittar på mig och får en bekräftande blick tillbaka. Samma sak hände sen på middagen hos mina föräldrar, så man kan säga att hon tog sig friheten att berätta. Det hade hon minsann gjort på föris sen också. Superstolt ♥

 

Första besöket hos barnmorskan. Inget speciellt egentligen. Mer hälsa på vår barnmorska och så ville hon höra hur vi mådde och kände över graviditeten. Jag vägde in mig på 60kg och hade bra värden i alla former. Vi fick också tid för RUL. 

 

Andra besöket hos barnmorskan. På detta besök är det bara mamman som kommer så det handlar mycket om förlossningskänslor och andra känslor och tankar som bara mamman känner samt frågor om hemförhållanden och liknande. 

 

 

 

Måndag 20 April
En tid som de lyckades pricka in på en ledig dag för mig. I dessa coronatider får inte partnern följa med, han fick däremot vara med via messenger. Supermodernt, när jag berättade det för min morfar hade han lite svårt att förstå, hehe. Kanske inte samma sak för J, men ändå med på något vis.

 

 

På ultraljudet blev vi backade 2 veckor, vilket vi var helt förberedda på då menscykeln varit så oregelbunden. Eftersom vi blev backade fick vi också en ny tid för ultraljud för att kolla allt igen när bebisen är i rätt vecka, inte alls mig emot. Det var samma sak med Junie och vi bara njöt av att göra om det igen. Allt såg fint ut. Så häftigt hur de kan se allt. Hjärtat sitter på rätt sida, klaffarna ser bra ut, fina vinklar på fötterna osv. Dom är så duktiga!

 

 

Vi är så otroligt lyckliga, nervösa, oroliga, taggade, glada och på alla sätt känslofyllda inför att få ett syskon till Junie. 

 

Lördag 19 September
BF ♥