Snedsteg och okontroll
Som utlovat så lovade jag att berätta om mina snedsteg. Hittills. Lovar att det kommer fler.

För typ 3 veckor sen var jag hos päronen och rastade hunden. Sen tvärlånade jag toaletten innan jag skulle vidare. Då har dom en handdukstork på väggen som sticker ut lite. Så när jag skulle resa mig och vända mig om.. Precis. Så slår jag huvudet i den. Det är inte snedsteget, nejnej.
Jag blir såklart arg på den (vem hade inte blivit det på någon som är i vägen) så jag slår till den helt enkelt. Jag slår handukstorken. Alltså en metallgrej. För att den var i vägen. Punkt.

Några dagar senare så skulle jag äta en efterlängtad middag. Palt. Du som tycker om det vet att det är absolut ingenting utan en stor klick smör och lingonsylt, och mjölk såklart. Först blev tallriken kvar för länge i micron, vilket resulterade i brända fingertoppar och ett snabbt tapp av porslinet. Men det klarade sig. Sen satte jag mig tillrätta och klickade upp smöret, som smälter för snabbt på den övervarma tallriken (smör till palt är godast i en klump, ja) så jag ska skyndar att öppna lingonsyltburken som jag fick av mamma på min födelsedag.
Går den att få upp? NEJ
Är Jesper hemma och kan hjälpa mig? NEJ
Jag försöker öppna så desperat att jag får ont i handlederna och skickar iväg ett sms till mamma: 
"Tack för lingonsylten som jag skulle äta till min palt! Bara det att den inte går att öpnna. Men tack!"
Det går faktiskt så långt att jag är påväg att gå över till grannen.. Men istället sjunker jag ihop i soffan och börjar gråta. G-R-Å-T-A över att jag inte kan äta min palt med lingonsylt. Så jag slänger den lite försiktigt (?) ner på mattan. Då låter det *vakum-som-släpper-ljud*, så jag torkar tårarna och öppnar burken.

Det sista är mycket mindre actionfyllt. Det handlar bara om att jag inte kan höra en kärlekslåt längre utan att börja gråta och tänka på hur lycklig jag är som har min Jesper och att vi faktiskt ska ha ett barn tillsammans!
 
Det är inte lätt när hormonerna bestämmer.
Nåväl.