Så var vecka 30 här och det känns som en milstolpe på något vis. Det är verkligen på slutspurten nu! Det känns i kroppen mer och mer, även om jag fortfarande mår bra. Att sitta i en bil i 7+ timmar som vi gjorde, enkel väg, i helgen var en större utmaning än vanligt. Påväg ner hade jag så sjukt ont i skinkorna och högre låret att det var hemskt alltså, tänker bara på er som har foglossning eller andra besvär som mår såhär stor del av tiden.. Jag låg ner i Js knä nästan hela vägen, det var det enda som gick. I söndags när vi åkte norrut igen så hade kroppen återhämtat sig med promenader och vila så det gick bättre, men det är ändå svårt att hitta en bekväm ställning.

MEN annars så sover jag normalt (det vill säga asbra vissa nätter och superdåligt andra), andas väldigt högt och blir andfådd för absolut ingenting. Alltså när jag vänder mig i sängen eller säger en mening som är för lång så blir jag andfådd. Som en lite kossa, haha. Haft lite halsbränna men mina tuggtabletter hjälper jättebra och ryggen fortsätter att vara väldigt känslig.

Denna vecka är tentavecka, vilket betyder sitta upp väldigt mycket, och det gör ont. Men går bra såklart, bara att kämpa på.