När jag började dokmentera denna graviditet här på bloggen så gjorde jag ett gediget grundarbete med att ordna iordning alla veckor i utkast med länkar och bilder från förra graviditeten. Så det har alltid funnits en grund till alla inlägg. Men inte nu. Jag har ju aldrig varit såhär gravid. Har snart varit gravid 2 veckor längre än jag var med Junie.
Är helt övertygad om att magen kommer att spricka snart. Alltså att huden bara öppnar sig och jag slipper därigenom någon större förlossning..
Nej men på riktigt. Den är så stor och gör så ont. Det känns verkligen som att den ska spricka, den är så hård och fylld av bristningar som utökas hela tiden. Sen tycker jag bristningarna är ganska jobbiga alltså. Förutom kliet och sprickeriet så är dom fula, ja du läste rätt. Jag tycker inte om dom, jag bryr mig om att dom är där och kommer nog alltid göra det. Det är typ det som gör mig osäker på om jag skulle vilja ha fler barn. Oj, så ytligt. Men ja. Det suger.
Att vara man och få barn alltså.. wow. För oss kvinnor förändras livet för alltid på ett helt annat sätt än för männen. Både sånt som syns på kroppen och som inte syns i kroppen.
Missförstå mig rätt, det är värt det, och jag skulle inte heller vilja byta bort det. MEN det är en pärs.
Annars mår jag typ precis som förra veckan. Inget är annorluinda förutom att det gör mer ont och kliar mer. Klieriet har spridit sig till resten av kroppen, men där är det mer normalt kli som ger sig om man kliar en stund. Magen är en annan liga. Igår smorde jag massa oljor och la över en bit plastfolie över hela magen.. Det var så jävla tillfredställande. Allt bara avtog för en liten stund. Tills jag rörde mig och de kom in luft under plasten, men vet du vad! Då drog jag till den och det hjälpte igen. WOW. Det är en väldigt stor sak för mig, lifesaver 🙌
I måndags hade jag sista tiden hos BM och där såg allt bra ut ännu. 77kg (+17kg). Blodtryck 135/85. Magmått fortfarande 35cm. Det är väl detsamma som.. 3v tror jag. Därför ville BM att jag skulle göra ett tillväxtultraljud för säkerhetens skull, så igår (v40+2) var jag upp på specialistmödravården och gjorde det. Allt såg fint ut. Bebisen har gott om fostervatten, fint flöde i navelsträngen och beräknades väga kring 3800g ungefär. Det känns förövrigt sjukt att måttet på magen inte ökar med tanke på hur mina problem ökar, men det hänger väl ihop med annat antar jag. Stackarn som är typ 50cm lång och ligge ihoptrycks i någons mage med huvudet fast upp och ner sedan flera veckor tillbaka. Får panik av bara tanken.
Nu återstår det bara att.. Vänta.
Som precis alla gör. Jeppe sa imorse (på skämt ofc) att han inte orkar gå till jobbet för han får så många frågor om den ofödda bebisen. Hehe. Jag då? Kände jag då. Det enda som folk tänker på när det kommer till mig är mitt ofödda barn och om det kommit ut! Haha. Det är inte så jobbigt som jag får det att låta, och jag är precis likadan mot vänner som är i slutskedet.
Men om inget hänt tills nästa tisdag (42+2) så väntar någon slags större läkarundersökning och kanske ultraljud och kanske igångsättning? Vet inte riktigt. Men jag hoppas att bebis kikar ut innan det sker. Au natural, så att säga.
Här följer lite dagsfärska bilder på min stora, fina, tunga, bristningsfyllda mage i v41:
3 kommentar(er)
