EN YNNEST ATT VARA TVÅ
Lillan är inne i någon fas nu när hon somnar som vanligt men sen vaknar skrikande efter någon timme och blir inte nöjd förrän hon blir sövd igen och får sova i vår säng. Eller det sista handlar nog om oss, hon skulle säkert somna igen i sin egen säng men då skulle vi säkerligen få börja om efter en timme.. Inte om hon sover hos oss, då hinner man lixom stoppa in nappen innan hon vaknar. Och visa sig nära. 
Nåväl, sagt och gjort då skickar vi pappa J till soffan. Jag har tagit 99% av nätterna. Det gör jag för att J jobbar och det tycker jag är helt logiskt och rätt. Han vill ibland men jag tycker det är viktigare att han sover. Kontrollbehov. Orsakar definitivt stress och trötthet. Igårkväll kände jag mig uppgiven. Jag har känt mig stressad över skolan då jag legat lite dåligt till pga slapp kurs som leder till att man tror att man är ledig. Stress. Sen vet att jag vid det här laget inte får sova natten som kommer. Stress.
J kom hem från jobbet fylld med världens härligaste energi som gladde både lillan och mig.
Efter maten tog han med sig Junie till sin syster som bor några hus bortanför oss och jag plöjde (!) plugg. Lämnade in en uppgift och påbörjade en annan. I fas igen. Skönt. Sen kom dom hem och vi la henne och oss. Sen när man precis lagt till sig för att somna, ni vet, så vaknar hon. Skriker. Jag går in och försöker söva. Nope. J kommer in med min telefon och säger att jag ska lägga mig och sova i soffan och han tar natten.
Vi har pratat om det förut. Det känns inte riktigt bra för mig. Det har 100% med mig att göra och inget med J, han är verkligen superduktig. Det handlar om ett kontrollbehov från min sida och åter till den känslan av att jag är den enda som kan. Lögn. Han halverade sov-/skriktiden från min föregående kväll, minst. Så jävla duktig. Jag sov 22-02 ungefär och vaknade av ingenting, somnade om till 04 då hon vaknade. J gick upp för att värma mat och jag erbjöd mig att ta över så att han skulle så sova ostört sista timmarna innan jobb. Teamwork. Hon sover ännu, 08.26. Bästa teamet.
Jag känner mig återigen överkörd av ett tåg. Men denna gången pga någon slag översovighet tror jag. Sov så hårt när jag väl sov. Det är sån jävla ynnest att vara 2 som kan hjälpas åt. 
 
Älskade J. Älskade, underbara, fina, omtänksamma, snälla J ♥