Jag tänkte att jag skulle börja skriva lite mer om träning. Jag har ingen aning om vad du vill läsa om men det är ju ett av mina stora intressen i denna del av mitt liv så jag gör det, tänker jag.

Jag har ju tränat prick hela mitt liv. Mest innebandy, fotboll och så. Men sen året före jag blev gravid har jag inte spelat innebandy. Då blev träning helt plötsligt en anstängning. Alltså, när man har innebandy 2 kvällar i veckan en viss tid sätter man ju verkligen av tid för det - men när det handlar om att åka själv... Blir det svårare. Men jag lever ju med en människa som inte mår bra om han inte får träna. Tränings-Hitler brukar jag kalla honom. På somrarna, i stugan, har jag alltid tagit det lugnt, semester ni vet. Men inte sedan J kom in i bilden, nänä. Då är det 1 pass varje morgon. Skojar inte alltså. Men det är ju skönt efteråt och vi försöker att alltid göra det till något kul. Och ibland slipper jag undan och får sola med mamma. Typ.

När jag blev gravid ökades min träningsdos då jag fick ett annat slags fokus och kände att jag tränade verkligen för mig själv och min kropps ork, typ, för att orka bära barnet både inom och utom mig. Det blev mindre prestige och målmedvetenhet mot hets-hållet. Och så mycket härligare.

Nu efteråt så har jag fortsatt, inte lika ofta, men ganska snabbt efteråt och rätt regenbundet. Det är annorlunda nu också. Jag har ju haft ett barn i min stora mage och fött ett barn för tusan, så att magen inte är platt av sig själv är inget konstigt. Den var inte platt före heller, men då var det inte lika logiskt. Nu tränar jag för att återfå styrka i kroppen, att hitta gamla muskler. Typ magmusklerna som jag inte tränade på 8 månader gravid+6 månader efter. Det handlar just nu om att ta det lugnt och inte köra för hårt utan lyssna på kroppen. Det är inte konstigt att min kropp är svagare på vissa ställen och att jag måste ha mindre vikter än förut.

Men jag kommer tillbaka.

Och det är spännande.

Och rätt så kravlöst.

På mitt sätt. ♥