Alltså. Imorgon åker vi. Imorgon vid denna tiden är vi framme och klockan är 15 i New york. Känns så sjukt bra, spännande och hemskt. Det sista för att vi sa hejdå till bebis tidigare. Jag har inte alls tänk på att det skulle vara jobbigt utan bara sett fram emot det men alltså när vi skulle lämna henne hos mina föräldrar.... Då kom tårarna. Men hon var faktisk nöjd att stanna hos mormor, i annat fall brukar hon vilja till mig. Jag tänker att hon kände det på sig och kommer ha det SÅ Bra hos mormor/morfar och farmor/farfar kommande veckan.

Det känns så sjukt nyttigt för oss. Nu ska vi pussas, kramas, hålla handen utan vagn, sova, äta i lugn och ro och njuta av att bara vara vi två. Ensamma. ❤️

Vi hörs imorgon. Kram! /S