15 augusti var ett datum vi haft framför oss sen vi fick besked att vi fått en förisplats i våras. När morgonen var här så var vi inställda på att vara där 10, och vi hade möjlighet att vara där båda två. När vi kom dit var alla redan där och efter en kort stund började alla säga hejdå och tillslut fick jag fråga om vi verkligen kom i rätt tid, och nej.. Det var 9.15 som stod i välkomstbrevet! 😅 Bra start. Men ingen skada skedd och vi stannade en stund till. 

Första veckan var det bara en timme per dag och det kändes lite, som att Junie inte hann finna mod att lära känna någon osv och pedagogerna kändes bra men upplevdes ganska dåliga på att ta för sig. Eftersom hon inte går ännu så kändes det nödvändigt att dom skulle ta hennes hand eller så för att hon skulle ens kunna vara med andra än oss. Jag kände hopplöshet och frågade om inte Jeppe kunde vara hemma i höst med henne och att hon skulle få börja efter jul istället..

Dag 7 fick vi order om att lämna henne under fruktstunden och gå till deras fikarum. Dom kom och hämtade mig efter bara 10 minuter för hon var så ledsen.. Fortsätte känna hopplöshet. MEN! Dag 8 gick det superbra! Sista inskolningsdagen lämnade vi fler timmar och det hade gått hur bra som helst. Pedagogerna tog vid det här laget massa initiativ till att vara med henne.
Även veckan som hon skulle börja på riktigt tog vi det lite lugnt, då vi hade möjlighet eftersom att jag var ledig, och allt rullar på så bra än idag. Hon verkar trivas, även om hon blir ledsen när vi lämnar henne på morgonen. Hon somnar efter lunch, tillsammans med de andra barnen, tydligen väldigt lättsamt på deras madrasser. Imponerande! 

 

Vi siktar på att ha henne mellan 7.45-15 ungefär, de dagar det funkar. J kliver upp och jobbar hemma till 7 innan vi väcker henne och hon får välling hemma innan han tar med henne på cykeln och lämnar innan jobbet. Föris är påväg till hans jobb. Sen har han även hämtat henne då jag alltid har långa dagar i skolan första tiden på en ny kurs. 

 

Det känns SÅ bra och så roligt att hinna längta efter henne om dagarna. Hemma har hon börjat gå rätt bra, framförallt i helgen (1-2 sept) släppte hon handen och gick i en annan riktning. På föris går inte tydligen inte än, säkert mycket som distraherar henne där. Men det går bra ändå och snart är hon redo där med tror jag.

 

Älskade lilla, stora, Junie 💕