Nu är jag mitt i v35! Tiden går så sjuuuuuukt fort! Längtar ihjäl mig samtidigt som jag vill stanna tiden.

 

Måendet är egentligen oförändrat. Foglossningarna är fortsatt snälla och milda. Nästäppa, allra mest på kvällen men ibland på dagen, funkar ännu med Junies nässpray så det är milt och bra ju. Magen är fortsatt sjukt tung, stor och ivägen. Det som blivit värre är nog känslan av att magen ska spricka vilken sekund som helst. Alltså det känns på riktigt som att jag känner hur jag får fler bristningar. 

Det kan kännas skönt att lixom hålla i magen underifrån och typ lyfta upp den för att avlasta men spänningarna är enorma. Jag läste att jag hade typ samma med Junie, men det är 100 resor värre nu. Och det är 5 veckor kvar ish.

 

Sover sisådär på nätterna, men vad kan man begära. Sover nog så gott jag kan och det kroppen behöver tror jag, för jag är inte speciellt trött (läs: måste-gå-och-sova-trött) dagtid så det funkar ändå. Och Jeppe tar alla vakningar som Junie kör med på nätterna.

 

Sammandragningarna har tilltagit. Har flera om dagen oberoende av aktivitet. Ibland många och ibland färre. Men det går också bra ju, bara att stanna upp och vila lite.

 

Här kommer lite bilder från v 33 och 34: