Vecka 39 är kommen och har till och med hunnit passera till viss del. Denna vecka är också den som vad vi här hemma refererar till som "knipveckan", Varför? Jo, för att jag fyller 30 år på lördag. Det är ju egentligen den dagen som är viktigast att knipa för jag vill inte dela den dagen med honom. Det kanske låter hårt, men hör här:

Jag fyller 30, han föds.

Jag fyller 40, han 10.

Jag fyller 50, han 20.

 

Ja, ni fattar. Och jag som tycker om att fylla år och allt vad det innebär, näe. Ingen förlossning den 12e. Men det vore härligt om han väntar till nästa vecka så att jag får fira min 30årsdag så gott det går. Det blir "den stora förfesten" och den riktiga festen med bubbel blir nästa sommar och då är ni alla välkomna.

NÅVÄL, vecka 39 sa vi.

 

11 dagar till BF. Mår egentligen precis som förut. Tung, orörlig, fylld med sammandragningar. Går kooorta svängar med Casper typ men går förjävla sakta om jag ska vara helt ärlig. INGA kläder passar. Borde typ fota lite hur man ser ut egentligen. Inte ens Jeppes tröjor, eller gravidkläderna sitter snyggt längre. Hemma spelar det ju verkligen inte roll, men om jag väl tar mig ut kan det ju kännas kul att vara liite fin. Går sällan ut och känner mig on fleek, men tänker att det får vara lite så. 

 

Känns pirrigt, tycker både jag o Jeppe, att livet kan komma att se så annorlunda ut vilken dag som helst. Igårkväll gick vi promenad tillsammans med C efter att Junie somnat (fram och tillbaka på gatan så nära huset ofc) och det är såna småsaker som blir annorlunda sen. Eller typ barnvakt, i helgen ville farmor låna Junie en natt och då blir vi ju plötsligt helt barnfria men så blir det ju inte sen, lika lätt. Vi har tagit varannan natt med Junie hur länge som helst så att man vet att sömnen kan tas igen nästa natt men så blir det ju verkligen inte sen. MEN jag längtar faktiskt ihjäl mig efter bebis. Känner mig lixom mer förberedd mentalt på vad som komma skall. Inatt hade jag svårt att sova och tänkte då att snart är jag vaken tillsammans med någon. Konstigt. Och jag kommer inte skriva positivt om det sen, men låt mig få känna så nu. Hehe.